Beata Harryson sjunger visor på kulturscenen
Text: Victoria G, Foto: Kaisa K
Det är lugnt och stilla på området i Pride Park dagen efter den stora paraden. Solen tittar fram lite försiktigt, och bänkarna framför kulturscenen fylls på när det blir dags för Beata Harryson att framföra en söt och romantisk repetoar (som hon själv säger) med visor från 1920-talet och framåt.
Entusiastisk publik
Visstunden inleds med "swing it, Magistern" och publiken är genast med på noterna och klappar med i musiken. Vi får också njuta av klassiska Zarah Leander-bitar såväl som "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen".
Vad är det som lockar med den repertoar du spelar?
– Jag har alltid lyssnat på den här musiken sen jag var liten. Det är texterna, att de är så himla glada och att det finns en anledning till det. Att det var krig och att det behövdes glattas upp. Så det finns en botten till det, men om man bara är på ytan så är det så extremt glatt att den nästan blir corny. Det tycker jag jättemycket om.
På ett sätt låter det lite som Pridefestivalen...
– Ja, faktiskt. Helt korrekt.
Hur kändes det att vara här då?
– Det var superroligt. Jag trodde inte att det skulle vara så mycket folk som det faktiskt var. De var så kärleksfulla och det blev så himla bra stämning.
En bild på den expressiva Beata på scen.
Publik bild i den fina parken.
3 x Beata.