Vilket var bästa stället att hitta manliga prostituerade på 20-talet, och vilka lesbiska klubbar var bäst på 70-talet? Det får man reda på om man ger sig ut på Stockholms böljande blå med idéhistorikern Pia Laskar, bibliotekarien Ingrid Svensson och RFSL-veteranen Kjell Rindar.
Först ut är tjejernas båt ifrån Strömkajen som avseglar med stämningen och regnbågsflaggan i topp. Pia Laskar och Ingrid Svensson byter av varandra med mikrofonen och håller den fullpackade flat(a)bottnade båten gungandes med kuriosa och humor. De båda damerna har länge velat göra en sightseeing i lesbisk kulturhistoria, men valet av transport har varit knepig.
– Vi funderade länge på om det skulle bli buss eller liknande, men vi högg på det här när sightseeingbolaget Strömma erbjöd det, säger Pia i sommarhettan.
Baktankar och engagemang
Hon och Ingrid har inte knåpat ihop sin rundtur av rent kuriosa skäl, de har länge ansett att lesbiska frågor är osynliggjorda inte bara i media utan även av Pridefestivalen. De har gått i och arrangerat de lesbiska marscher som protesterar mot falloscentreringen under Pride. Lesbiskas osynlighet ligger även som en röd tråd genom hela båtturen.
– Homosexuella kvinnor har inte uppmärksamats av det enkla skälet att kvinnor inte har ansetts ha en sexualitet, menar Pia.
Kåta kungligheter
Direkt på styrbords sida efter vi kastat loss ligger slottet med dess kryllande turister och Pia berättar om "Kung" Kristinas kärleksaffärer:
– Hon uppfostrades som en pojke, och blev därför mer lik en prins än en prinsessa. Hennes "bed fellow", sängkamrat, var Ebba Sparre, och hon var konsekvent ointresserad av män, upplyser Ingrid.
Det är snabba ryck och namedropping som gäller när vi puttrar ner mot Slussen mellan Gamla Stan och Skeppsholmen. I varenda liten gränd verkar det ha bott och verkat starka lesbiska eller bisexuella kvinnor. Innan Slottet försvinner ur sikte läser Pia upp ett kärleksbrev ifrån Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp till hennes älskarinna Ulrika Sparre:
– Jag är kär i en kvinna! Om jag någonsin varit förälskad i någon så är det i dig! citerar Pia.
Penistvång
Humorn är allestädes närvarande, både tack vare baren i aktern och Ingrids och Pias skämt, exempel:
– Förr i tiden tänkte man inte att kvinnor kunde ha sex med varandra, man var ju tvungen att ha en penis för det, säger Pia och tystnar.
Hon tilläger efter en kort paus:
– En köttpenis alltså.
Det skrattas i flera minuter. Turen fortsätter längs Norrmälarstrand med spridda anekdoter som sträcker sig från 1700-talet fram till våra dagar.
Det berättas om kärleksaffärer bland de ytterst få kvinnorna på Uppsala Universitet kring sekelskiftet, hur de senare vägrade gifta sig på grund av att man på den
tiden förlorade sin licens och arbete som lärare, akademiker och läkare.
Kärlek och könshår
Ingrid och Pia beskriver de självarrangerade bröllop som tog plats på restaurang Druvan på Götgatan under 60-talet, och seden innan det när man ville bevisa sin kärlek till en annan kvinna;
– Man gav varandra medaljonger med ett av sina könshår i, säger Pia till båtens förtjusning.
En instutition som var viktig för de lesbiska kvinnorna i början av rörelsens uppvaknande var skolorna. Där kunde de leva intellektuellt och självständigt. Ingen höjde på ögonbrynen för att två kvinnor levde tillsammans – på hela den tid som sexualitet var ett brott dömdes hundratals män men bara ett fåtal kvinnor. Kvinnor var lika osynliga i det offentliga livet som i det sexuella.
Kallbad och raska promenader
När vi rundat Långholmen kommer vi in på definitiv nutidshistoria, och Pia nämner viktiga lesbiska och feministiska tidningar som Zon, Lilith och Blanda Nordica, bokhandlare och utgivare som Feministisk bokhandel och Maltrix. I Södersjukhusets skugga berättas om hur lesbiska sjuksköterskor och ambulansförare fann varandra under krigsåren.
Pia kopplar in patologiseringen av homosexualitet 1943, som generade obehagliga behandlingar:
– En engelsk läkare sade sig "bota" en kvinna genom att skära av hennes klitoris, upplyser Pia, och stön sprider sig genom båten.
Svenska läkare var dock lite mer restriktiva, de ordinerade kallbad, varmbad och raska promenader till de sjuka kvinnorna.
Störst av de största
Under sista biten från Skanstullsbron genom Hammarbysjöstad och upp i Vasadjupet vid Djurgården dyker kändisarna upp: Det berättas om Greta Garbos födelseplats på Söder, Ada Nilssons gynekologmottagning i Gamla Stan och Fogelstakretsens kvinnor som kämpade fram rösträtt för kvinnor. När vi så kommer tillbaka till Strömmen berättar Ingrid glödande om den största av de största:
– Här bakom Grand Hôtel, i Vinterträdgården, samlades 1200 kvinnor för att fira Selma Lagerlöfs nobelpris!

Färre på Böghorisont
Sightseeingkryssningen Böghorisont är det lite färre folk på, den går lite snabbare men är lika intressant. Kjell Rindar, gammal förbundsordförande i RFSL, berättar
avslappnat och kunnigt om sjömännen till salu vid Skeppsholmen, och om hur bögarna i Stockholm stod och trånade vid Stadsgården under flottbesöken ända in på 50-talet.
Anekdoterna är många, det berättas om de utmärkta "jaktmarkerna" bakom Nationalmuseum.
– Det kallades Mjölkcentralen, berättar Kjell glatt.
Han, liksom Pia och Ingrid på lesbiska kryssningen, berättar om utpressaren Haijby som satte kungahuset i skräck av ett enda skäl: Gustav V kunde ha varit bisexuell.
Försvunna pärlor
På Långholmen fanns en badplats som bara homosexuella använde men som nuförtiden är helt övertagen av barnfamiljer och dito.
Södermalm pekas ut som platsen där hela gay-rörelsen startade, första klubben låg på Timmermansgatan, med Södermälarstrand som ett raggningsställe långt in på 60-talet. Artister, skådespelare och konstnärer rabblas upp som antingen viktiga pådrivare av rörelsen eller roliga avstickare. Likt Pia och Ingrid har Kjell både humor och tecken på självinsikt.
Äldrehem, och pissoarkärlek
När vi kommer ut mot Djurgården ger oss Kjell en glimt in i framtiden, med projektet med ett äldreboende helt för homosexuella män, Gaysol som det ska kallas. Några minuter senare kommer vi in mot Östermalm, dår det berättas om gayklubben Grotto Azuro, där en högertidning skrev att man, "dansade orangutangdanser, och man såg
unga män smekas i hörnet".
– Enormt upprörande på 20-talet, upplyser Kjell.
Tillbaka in mot Strömkajen pekar Kjell ut genom högersidans fönster, bortmot Nybroplan:
– Där fanns en pissoar där män träffade varandra. Polisen visste om det men kunde inte gå in, så de låg och kikade genom en smal springa. Det var inte helt lätt för dem att se vad som pågick, avslutar Kjell turen.